läämbis

jag har en känsla...
jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den.. Den är lite pirrig och jag tänker glada tankar.

Jag känner ett behov av att träffa dig, vara nära dig..

Den här pirriga känslan som drar ner mig i ett djup av glada tankar, gröna ängar, regnbågar och sånt där glatt.
Jag vänder mig från sånna tankar, det har jag alltid gjort..
Förra gången var det jag som drog mig ifrån honom, kommer han göra det mot mig nu??
Att vara sårad och ärrad i hjärtat gör ont, och även om jag var glad då när jag var med honom så kunde jag inte njuta av den känslan, för det onda tog över, för jag började tänka, som jag alltid gör...
Jag tänker och tänker, "tänk om".
Istället ser jag nu vad andra ger honom och får ett leende tillbaka.
För att jag flyttade mig längre bort och vände honom ryggen.

Det är inte så att jag inte kan tycka om någon, eller t.o.m älska någon.. det är inte så alls..
Men varenda gång jag har gett någon mitt hjärta, har en liten bit blivit lämnad kvar efter att jag blivit lämnad ensam kvar ståendes, ser dom gå sin väg från mig, för att jag enligt dom gjort fel.
vad är det jag har gjort fel?
Att jag säger vad jag tycker? Att jag inte tycker det är okej att ha 3 tjejer på samma gång som han är tillsammans med mig och säger att han älskar mig?
Att jag faktiskt inte tänker ändra på mig för någon annans skull?
Jag blir ledsen inombords när man inte har tålamod med mig bara för att jag inte litar på allt och alla på 2 sekunder.
Jag var naiv en gång i tiden, det drog mig ner i stupet och det var ingen som drog upp mig, jag tog mig upp på egen hand..
Jag är väldigt självständig, jag är säker på mig själv och hur jag är, jag trivs med mig själv och hur jag är, är det något fel med det?
Ändå sitter jag och undrar nu vad som finns runt om mig som kan få honom att backa från mig....??
kanske att jag har en nöt som kommer och knackar på mig då och då? eller att jag inte är fixad eller min brist på tillit?? fast han har ju min tillit och det vet han..

jag orkar inte fundera så mycket som jag gör just nu, jag tänker och tänker hela dagar och nätter ibland, ibland på samma sak, ibland på hundra olika..
jag mår lite illa nu, för jag vet inte vad jag kommer komma fram till eller vad jag kommer få reda på om jag skulle fråga honom.. vågar jag fråga honom? vill jag höra svaret??

Hjärtat sitter lite i halsgropen...

"I'm not like a car that you can fix, i'm never going to run well"