R.I.P Wilma
*född 9 september 2000, dog 13 Juli 2010 klockan 03.58*
Flera av er som läser detta tycker väl kanske "det var ju bara ett djur"
Men sanningen är sådan att jag har alltid varit en stor djurälskare och wilma har jag känt sedan den dagen hon föddes och jag bestämde mig för att jag skulle med henne hem. När jag nu har haft henne i 10 år så känns det lite i hjärtmuskeln att hon har försvunnit på 2 sekunder. Wilma har verkligen varit min lilla drottning i så många år.
Jag kommer sakna hur hon alltid kryper upp till mig i sängen och lägger sig på huvudkudden när jag ska sova, eller på soffkanten och sträcker ner tassen på min axel och bara njuter av tillvaron.
Jag kommer verkligen sakna allt det där med henne!
Jag kan inte heller sluta tänka på att det var mitt fel att detta hände henne, att om jag tänkt lite nogrannare så hade min lilla drottning fortfarande varit i livet. Kan inte sluta tänka på att jag gjorde detta mot henne.
Hon var verkligen en egen person som alltid kom till mig och la sig på mig när jag var ledsen, strök sig mot mig som om det var henne sätt att trösta mig...
Jag kommer aldrig få ha dom där små stunderna med henne igen.
Du kanske tycker att detta är löjligt men hon var varit min livskamrat i 10år så detta känns verkligen, det känns ännu mer när jag bringade detta öde henne till mötes. Det var mitt fel, alltihop. Jag har skuldkänslor för jag har sagt att jag aldrig ska göra illa ett djur, och nu gjorde jag illa min egna katt.
"Jag är ledsen wilma, jag är ledsen att jag gjorde detta mot dig!"
"Du somnade gott till slut iallafall och kommer leva gott nu i nästa liv, du är och förblir min lilla drottning"
"Sleep well my little beautyqueen"
<3
Det var inte ditt fel
Jo, lina... det är precis så det är...
Nä, Vio det var verkligen inte ditt fel! Det hade kunnat hända vem som helst i den värmen som var i går!!
Tänk inte så vännen!! De e inte ditt fel!
kram kram
Vio gumman, du skall inte anklaga dig själv för wilmas bortgång. Det gjorde jag när jag förlorade min älskade simon, jag förbannade mig själv under nästan ett år över att jag gav honom den maten han fick osv. Men tillslut så insåg jag att det fanns inget som jag kunde göra, det var tyvärr inte menat att jag skulle få ha simon i flera år. Men jag fick 13 underbara år och 4 månader med honom. Jag tänker på honom Varje dag men jag vet att han har det bra! Och Wilma har det också bra. Oavsett vad som skedde, så var det INTE ditt fel! Du ska inte anklaga dig själv för detta vio. Jag tror att wilma kommer finnas vid din sida för evigt. Hon är din bästa och eviga vän och ni fick 10 år tillsammans. Jag vet att detta kanske inte är någon tröst och det får inte din misse att komma tillbaka. Jag VET hur det känns att förlora den man älskar mest i hela världen. Det är inte "bara" ett djur, wilma va inte "bara" något djur. Hon fanns där för dig dag som natt och det gör hon nu också och ingen kan ersätta henne.. Ingen.
Krama om dom du älskar och tänk på alla fina minnen du har med wilma. Det kommer och kännas bättre tillslut och INGET är ditt fel vio, Inget.
Jag och mina terrorister tänker extra mycket på dig idag!
Massa älsklingskramar
