Folk pratar verkligen för lite, och antar lite för mycket.. ^^,

Jag har som jag tidigare sagt att jag funderat ganska mycket det senaste..
Det är läskigt hur lätt man vänjer sig vid saker och ting, både bra och dåliga saker...

*Under lång tid vande jag mig vid att ta skit som jag inte förtjänade, utav en och samma person, det tog lång tid för mig att inse att det inte var mitt fel och att inte fortsätta ta emot varje påhopp och slag. Jag är fortfarande inte helt "läkt" från det. Men nu kan jag iallafall prata om det på ett sätt som gör att jag inte mår dåligt över det som jag gjorde förr.
*Men ändå har jag fått ta emot en viss skit på mitt jobb, inte av min chef eller liknande, utan av en annan person, som ger mig snikiga kommentarer och gör påhopp som inte helt enkelt känner att jag inte vill tolerera.. Jag tycker inte det är okej.
*Jag sov en natt tillsammans med en annan, sen igen... Och jag känner hur närheten jag fick har påverkat mig och hur jag nu när jag ligger här i min säng och skriver, känner mig lite ensam på nått sätt. Närheten man vänjer sig vid så lätt är så betryggande på något sätt...
Dock är det jag som brukar rygga undan, jag vill loss, jag blir rädd för att sitta fast och inte kunna komma loss.. igen...

Jag vet inte hur jag ska hantera saker ibland, jag blir osäker och nästan lite skygg för att agera på något sätt alls.. Men det är inte så jag har känt nu, jag har haft känslan av trygghet, känslan av närhet, närhet på ett sådan sätt att man blir glad av att bara ligga stilla och inte göra nått, bara njuta, jag har velat agera.. Men jag har ändå inte gjort det, för jag har tänkt.. tänkt på vad det kan ge mig, både gott och ont..

Jag vet att om fel personer läser detta så kan missförstånd uppkomma, för alla resonerar inte riktigt som jag gör, tänker inte riktigt som jag gör. Det som står här nu, kan uppfattas som att jag har fallit hejdlöst och är helt till mig, men det är inte så det är riktigt..
Men undrar man så kan man fråga mig, jag svarar alltid så bra och ärligt jag kan.

"Ibland önskar jag att man pratade lite mer med mig istället för att tänka sig och antar vad jag faktiskt tycker och känner."

Men men, man kan inte begära för mycket...
MEN!

Jag mår mer dåligt över att behöva fundera och analysera saker för mycket än att faktiskt prata om det.. ;)

Nu ska jag faktiskt dyka ner i sängen och sova, ska tvätta lite imorgon, städa lite, sen vara ute i den sköna solen är tanken.

See yaaa!!!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0