läämbis

Jag bryts långsamt ner i små bitar, jag försöker verkligen hålla skenet uppe, verkligen..
Jag vet dock inte hur länge till jag orkar.
Dom som läser mig min inlägg här kan nog förstå lite hur jag mår, men andra gör det inte...
Det känns som folk tar mig förgivet, att när dom hör av sig till mig så ska jag har all tid i världen för dom.
Men när jag innan har hört av mig hundratals gånger så finns inte tiden för mig där för dom.
Folk hör av sig, man ses, sen dör det.. Man ses inte på ett bra tag efter det, för att det finns inte tid för det enligt dom.... Jag blir ledsen av det, jag är inte arg, bara ledsen och jag börjar nog kanske bli lite bitter på det.

Jag är inte en bitter person, jag har mycket inom mig som jag inte pratar med folk om men jag håller nästan alltid skenet uppe och är på ett bra humör, men jag börjar faktiskt känna mig lite bitter nu.
Folk runt omkring mig blir nog mest chockade men också arga på mig, när jag blir arg och faktiskt agerar tillbaka, eller när jag är helt tyst och mest går och funderar för mig själv, kommer alla och frågar hur det är med mig, om det är något fel. När jag sen inte vill prata om det så blir det ännu mer frågor.
Varför är det så?

Jag älskar många av mina vänner, verkligen, dom har ställt upp på många sätt för mig.
men när jag blir irriterad över nått och faktiskt visar det för en gång skull, då blir det ju ramaskri och det är i slutändan alltid jag som får ta det ändå.

När min syster "dog", så lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle krypa tillbaka till någon, och ta skit som jag inte förtjänade.. Det var ju lättare sagt än gjort..
Jag har fått ta mer skit än många andra dom senaste 2månaderna... Jag är inte bitter för det, det ger mig mer erfarenhet, det gör mig starkare än vad jag är annars. Inte just då, den stunden eller veckan efter men det kommer komma sen, det vet jag. Jag vet att jag kommer få det JAG förtjänar. Precis som jag vet att han kommer få det han förtjänar en dag.

Jag önskar ibland att det hade varit lättare än vad det har varit, men livet är inte alltid rättvist, och det ska inte alltid vara lätt.. då hade man inte fått kämpa lite. Just nu, denna stund, önskar jag bara att jag inte hade folk omkring mig som hör av sig bara när dom känner för det, när dom har tid för det. Då behöver dom inte höra av sig alls enligt mig...

Näe, nu ska jag återgå till mitt normala jag, den person som alla tycker om, som alltid är så glad och käck..
skämt och sido, jag orkar inte vara arg, och det är jag verkligen inte, men jag orkar inte bry mig om småsaker heller känner jag, det är bara onödigt... Om jag går och fokuserar på dom, tänk då vad jag kan missa för andra saker.. ??

See yaa..