Klockan 04.30
Sitter jag nu återigen uppe, är relativt pigg fortfarande, trots att jag var skittrött när jag faktiskt var på jobbet. konstigt tro?
Jobbig dag idag, behöver väl kanske inte gå in på det för mycket, då man aldrig vet vem som läser saker och ting här, men det har varit en ganska känslosam dag idag. Man kan väl säg att jag har varit lite instabil.
Det är ju verkligen ingen som är vaken nu heller, och jag känner mig lite smått ensam, även om jag vet att det är en sån här dag jag faktiskt borde vara lite ensam, och jag har ju redan suttit i telefon i 1tim 20min och fått skratta mig till ett litet bättre humör =)
Jag har dock funderat ganska mycket på hur läskigt lätt jag kan stänga av mina känslor ibland, inte sånna här dagar som idag, men annars, när jag är arg eller ledsen på ett "normalt" sätt, så går det på 2 lätta sekunder.
Och oftast är det som så att ingen ser det heller, eller så tror dom oftast att jag bara är lite putt på saker och ting. Jag vet inte om jag skulle vilja kalla detta en bra egenskap, för det gör det nog lite för lätt för mig att faktiskt inte visa vad jag egentligen känner....
Jag menar bara, det kan väl inte vara något bra??
På samma sätt har jag funderat på att annat beteende jag tror jag har, är det som det sägs?
"old habits, dies hard" eller är det så man säger?? hmm...
Näe gud, jag borde bara dyka ner i sängen nu, ska ju gå upp klockan 7 och tvätta.. jäääättekul...
Vi hörs och syns =)
See yaa =)
jag är alltid vaken vettu
Sötnosen, du borde dock sova mer än vad du gör, börjar bli samma varning på dig som det är på mig... iiiinte bra det ;)
Lite efter, men jag var faktiskt vaken när du skrev detta, hade dock sovit några timmar och skulle upp och jobba just kl 04.30 i onsdags ;)
Att kunna stänga av känslorna sådär lätt är väl bara bra inom yrken som McD till exempel, men i övrigt är det bästa förmodligen att försöka vara så ärlig och öppen som det går. Men det kan vara fruktansvärt svårt och det är lätt att ta till försvarsmekanismer som att skjuta undan känslor! Att ta steget och medvetet låta känslorna få vara framme är svårt, särskilt om man har fått det till en (o)vana att tränga undan. Du är dock inte ensam om att göra det och jag tror att de flesta människor har svårt att släppa in andra riktigt, riktigt nära även om det kanske verkar så på utsidan. Sen är det klart inte alltid bra att låta känslorna ta överhanden och känslor kan dessutom ljuga, men det får jag skriva om en annan gång ;)
