det är tungt
att behöva må så här som jag mår just nu. det är tungt att inte kunna stänga av hjärnan när jag verkligen vill och behöver det.
Jag tänker väldigt mycket, jag är så som person, jag analyserar saker och ting, saker som folk gör och varför vissa saker händer... Min hjärna går alltid på högvarv...
Jag hade supertrevligt igårkväll, tills jag började få samtal och sms som jag inte ville ha. Jag tänker inte skriva och måla upp min natt här på bloggen, det vill jag inte. Har pratat med en person lite kortfattat om de, det räcker liksom.
Den som tror att den kan förstå mig hur som helst och så, och säger att jag är lätt att förstå, känner inte MIG... Det är många gånger jag inte visar hur jag mår eller känner. Jag är en utmärkt skådespelerska på det sättet. Jag hade en mask och ett inspelat beteende under många år, för att jag inte ville att folk skulle veta, jag är fortfarande sådan, jag gråter inte, och jag talar inte om mina känslor eller händelser med vem som helst, inte under några konsekvenser.
Jag är "scarred for life", inga konstigheter med det, du behöver inte fråga om det, för jag kommer förmodligen inte berätta om det för dig, men jag är det och det gör mig uppmärksam och misstänksam, jag har mina anledningar till det.
Jag vill inte gå o lägga mig just nu, för jag vet att jag inte kommer kunna sluta tänka, jag vill inte tänka. Just nu skulle jag bara vilja sitta i min mammas trygga famn och känna hur mina bekymmer försvinner. Eller någon annans.....
Men man kan inte få allt här i livet, eller hur??
Sov gott allihopa!
See yaa
