det känns som en sten i magen..
Första besöket är imorgon och jag är av någon anledning orolig/nervös? och vet inte riktigt hur jag ska hantera denna känsla, jag är inte ens säker på vad det faktiskt är för känsla jag har..
Det ligger som en klump i magen på mig, som en stor tung sten...
Jag mår t.o.m faktiskt lite illa..
Jag har varit där förut, och då har det inte ens gått så bra som det gjorde denna gången när jag berättade det.
Han tog det ypperligt bra och vill t.o.m träffas för att prata om det...
Men av någon anledning tror jag att det är för att vara snäll, och jag vill ju inte att han ska känna sig tvingad till något..
Men jag har fått det väldigt tydligt förklarat för mig att det inte är så...
Jag känner att jag har gråten i halsen flera gånger dagligen och jag kan inte förklara för alla varför det är så, utan jag får helt enkelt samla mig och fortsätta jobba, köra på, stänga av.
Det är ju något jag klarar utan problem, det har jag alltid gjort.
Jag vet ju att jag gör rätt, men varför mår jag då så dåligt över det?
Kan man få krypa ner i en famn och bli kramad en stund?
Bara en kram, det hade målat min värld rosa för en stund.
Den där närheten som gör så mycket även om det är så lite, innan man sen vaknar till igen och inser att man är där man är, och man ska göra det man ska göra. Och man får genomföra det och hantera det så bra det går.
Men sen är jag, jag.. och det snurrar flera tusentals tankar i mitt lilla huvud, och man jobbar och försöker få det att funka till 110%, men sen kommer den stund då det blir lite för mycket och jag känner hur rösten i mitt huvud skriker att den inte klarar av mer, men jag pushar och pushar, och sen brister det för mig istället...
Ligger i sängen, och ska nu stänga ner datorn, ska sova lite tänkte jag, just det ja, jag tänkte ja.. som vanligt..
suck..
ska ju upp 5 och gå ut med hund och dylikt innan jobbet, och så ska jag vara 100 på jobbet..
Det kommer bli en lång dag imorgon, och tisdagen kommer nog bli ännu längre..
God natt!
Kommentarer
Trackback
